Utställningsskola

Copyright © All Rights Reserved.

 

VÄLKOMMEN TILL

MÄLARDALENS RUSSAVELSFÖRENING

En lokalförening till Svenska Russavelsföreningen

 

 

E-post webmaster: agneta.hecht@gmail.com

 

 

Telefon: 0705647974

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utställningsskola

 

 

Anledningen till att man åker på utställning varierar efter utställare. Det kan vara att man vill få sin häst bedömd av en domare som kan rasen, eller man vill kanske försöka meritera hästen eller dess föräldrar. Det kan också vara ett sätt att marknadsföra sina uppfödningar . Säkert finns det ännu fler skäl.

Vilka hästar som har rätt att deltaga framgår av propositionerna till respektive utställning. En utställning är en ren skönhetstävling. Domaren bedömer bara det han eller hon kan se vid visningstillfället. Därför är det viktigt att hästen visas på bästa sätt och i bästa tänkbara skick. Detta kräver oftast en hel del förberedande arbete.

Premiering går till på liknande sätt, men där avelsvärderas hästen d.v.s. hästens lämplighet att användas i avel bedöms när det gäller hingstar och ston. Valacker bedöms också eftersom de ju är "avelsprodukter", och kan meritera sina föräldrar.

 

 

FÖRBEREDELSER

 

 

Innan man bestämmer sig för att anmäla till utställning bör man ta en titt på hästen. Är den för tunn, eller för fet eller i lagom hull? Att göda eller att banta en häst låter sig inte göra i en handvändning, utan är ett långsiktigt jobb. Man får fråga sig varför hästen är för mager eller för fet. För fet häst beror vanligtvis på för mycke mat och för lite motion. Ta bort allt kraftfoder och öka motionen lite för varje dag, men gör det på ett sätt som hästen gillar. Är hästen för tunn kan det bero på många olika saker. Är den orolig och stressar mycke, eller har den svårt att tillgodogöra sig fodret, eller tränas den för hårt, har den parasiter, eller tandproblem? Oftast är det enklare att banta än att göda en häst. En annan viktig sak är att hästen trivs med tillvaron. En "lycklig" häst utstrålar en harmoni som ibland kan höja poängen, lika väl som att en ledsen häst kan tappa poäng.

 

 

Hästen skall vara vältränad, men inte övertränad. En övertränad häst blir lätt muskelöm och kan inte visa sina rörelser på ett naturligt sätt. Unghästar som växer blir också lätt muskelömma och bör inte tränas för hårt.

Om hästen är välhanterad och lydig brukar inte visningen vara något problem. Ett bra sätt att träna inför utställning är att ta promenader med hästen, gärna till ovanliga miljöer, gå till kiosken och köp en glass till hästen, och ta små språngmarsher då och då. Gå eller spring vid hästens bog. Ta ut steget och var noggrann med takten, hästen följer förarens takt om den är tydlig (gärna övertydlig)

 

 

När själva utställningsdagen närmar sig är det dags att ta i tu med päls och tagelvård. Bada hästen i vanligt schampo och använd gärna balsam, det förhindrar statisk elektricitet i pälsen, vilket annars drar till sig damm. Rykta när hästen torkat, och red ut man och svans. Vissa hästraser skall vara friserade, andra får inte vara det. När det gäller "naturraser" skall de vara naturliga d.v.s. ha lång men välvårdad man och svans.

Även hovarna skall vara välvårdade, men verka inte dagarna innan utställningen, då hästen lätt kan bli ömfotad.

 

 

 

UTRUSTNINGEN

 

 

Vilken utrustning man skall använda beror på vilken häst man skall visa. Föl visas alltid i grimma. 1-åringar kan visas i grimma eller träns. 2-åringar och äldre visas i träns. (Araber och shetlandsponnyer visas ofta i speciella uppvisningsgrimmor med kedja under hakan) Ston som visas med föl vid sidan kan ha s.k. stogjord, som man kopplar fölet i. Detta kan vara praktiskt om man har flera fölston med sig och inte tillräckligt många medhjälpare. Vid själva visningen bör dock fölet kopplas ifrån stoet för att rörelserna inte skall störas. Om man använder stogjord bör man ha tränat med detta innan utställningen.

Utrustningen skall vara hel och ren och anpassad till hästen. Olika raser har olika "mode" när det gäller träns och grimmor, och det är naturligtvis en smaksak vilket man väljer. Viktigt är att man kan hålla hästen och att utrustningen inte går sönder så man får lösa hästar på utställningsplatsen. Ett dressyrspö är lämpligt att ha i handen, inte för att slå sin häst med utan för att försvara sin häst mot "löskomna" hästar.

Nosgrimma eller inte nosgrimma är också en smaksak. Har hästen ett litet vackert huvud vill man kanske dölja så lite som möjligt och avstår då från nosgrimman. Vanliga "utställningsträns" brukar vara försedda med fast nosgrimma d.v.s. en rem som sitter direkt på stolparna (sidostyckena), men som kan plockas bort.

 

 

Bettet kan vara rakt eller ledat tränsbett. Till vuxna hingstar används ofta s.k. hingststång. Ledtygeln kan vara en vanlig ridtygel eller ett grimskaft, ofta i läder, med eller utan kedja. Om grimskaft används kan det vara lämpligt att använda ett delta att fästa i bettringarna.

 

 

Färgen på utrustningen är valfri. Vitt är vanligt till shetlandsponnyer och ardenner. Svart är vanligt till övriga kallblod. Till övriga ponnyraser är nog brunt vanligast.

 

 

 

 

Visaren bör vara prydligt och funktionellt klädd. Skor som går att springa i är nödvändigt. Hjälm bör ha på sig, då det inte är ovanligt att hästarna blir väldigt uppspelta på utställning och stegrar sig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

EXTERIÖREN

 

 

 

Olika raser bedöms efter olika system och poängsättning. Det vanligaste, och det som används vid de flesta utsällningar i Sverige, är bedömning efter 50 poängsskalan. Systemet bygger på fem bedömningsgrupper, där man kan få maximalt 10 poäng per grupp. Grupperna är:

 

 

Typ

Huvud, hals, bål och kors

Extremiteter

Rörelser i skritt

Rörelser i trav

 

 

TYP

 

 

Här bedöms rastyp, könstyp och brukstyp. Detta innebär att man skall kunna se tydligt vilken ras det är på hästen, vilket kön det är och att den är lämpad för sitt ändamål (t.ex. ridhäst, dragare, travare etc.) En hingst t.ex. måste vara maskulin, men behöver för den skull inte vara "hingstig" för att få hög typpoäng. Ett sto skall ha en feminin utstrålning och verkligen se ut som en dam. Hästen skall vara harmoniskt byggd d.v.s. alla delarna skall passa ihop

 

 

HUVUD, HALS, BÅL OCH KORS

 

 

Varje ras har sin rasstandard som talar om hur de olika delarna skall se ut. Här spelar användningsområdet för rasen en stor roll. Alla delarna skall vara funktionella. Övergångarna mellan huvud-hals, hals-bog, rygg-kors, liksom bog och korsvinkel påverkar rörelserna.

 

EXTREMITETER

 

Benställningen skall vara så korrekt, som möjligt. Ledgångarna torra och rejäla. Inskeningarna starka. Hovarna välformade och välskötta.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

RÖRELSER

 

Rörelserna i både skritt och trav skall vara anpassade till användningsområde. I rasbeskrivning till respektive ras framgår hur det skall vara. Taktmässighet, balans och lätthet gäller nog för alla raser.

 

 

ANMÄLAN

 

 

Avelsföreningar och andra som arrangerar utställningar har propositioner, där det framgår vilka hästar som får deltaga, vilka klasser som finns, tidpunkt för utställningen och sista anmälningsdag, avgifter mm.

När det gäller sommarpremieringar vet SH besked.

 

 

 

PÅ UTSTÄLLNINGSPLATSEN

 

 

Vanligtvis har utställaren, innan utställningen, fått ett PM och en katalog från arrangören, där det står vilka tider som gäller och om hästägarförsäkran skall lämnas o.s.v.

Hästen bör vara på plats i god tid för att hinna vänja sig vid miljön och värma upp innan själva visningen.

Nummerbrickor att fästa på tränset får man ha med sig själv, ta reda på vilken tid hästen skall visas och ev. i vilken ring.

 

 

Vanligtvis går alla i klassen in på ring i nummerordning, och går runt i höger varv tills domaren ber alla utom den första att lämna ringen. Därefter börjar den individuella bedömningen.

 

Hästen ställs upp framför domaren, men inte för nära, ca 2-3m brukar bli lagom. Hästen skall stå med den manfria sidan, och "öppen" mot domaren d.v.s. det benpar som är vänt mot domaren något längre isär än det bortre benparet. Stå framför hästen och försök att få den att stå naturligt, håll inte fast huvudet för hårt.

 

När domaren går fram för att titta på frambenstället, tag ett steg åt sidan och när domaren går över till andra sidan, ställ om hästen så att den sidan "öppnas".

 

När domaren beordrar skritt, led hästen på en rak linje. När domaren säger "VÄND", gör en halvhalt, vänd hästen åt höger och skritta tillbaka på samma linje, fortsätt skritta tills domaren beordrar trav.

 

Tag då tygeln i höger hand, spring vid hästens bog, se till att hästen kan hålla huvudet fritt och finna sin balans. Starta i långsamt tempo och öka när hästen funnit takten. Vid "VÄND" gör likadant som i skritten.

 

När domaren är nöjd, ställs hästen upp igen på samma ställe. Den idividuella bedömningen är nu klar och man får vänta utanför ringen tills alla i klassen är bedömda.

 

Därefter kallas alla in igen i nummerordning, och domaren rangordnar ringen. Detta brukar tillgå så, att alla gör halt, domaren ropar upp numret på den häst som placeras 1:a, denne går och ställer sig först i ringen, därefter ställer sig 2:an, 3:an osv, varefter alla får skritta runt igen. Detta är en preliminär rangordning och kan ändras när hästarna skrittat en stund, så det gäller att skritta så bra som möjligt. När domaren fastställt rangordningen, vidtar prisutdelning och kritiken läses upp.

 

 

Totalpoäng

 

 

40 - 50 ger Guld

35 - 39 ger Silver

30 - 34 ger Brons

 

 

Vid premiering är

för 3-års-ston 40 - 50p Diplomklass

över 38p Klass 1

35 - 37p Klass 11

30 - 34p Klass 111

Poäng under 30 är kasserade.